Minotjugo

Idag är min sista dag som sjukskriven. Det är två och en halv vecka sedan jag jobbade senast, känns som mycket längre. 

 

Fick ett sms i morse av en barndomsvän jag tappat kontakten med för många år sedan, hon kommer till min hemstad i oktober och undrar om jag är där då. Kändes otroligt roligt att hon som också är från samma stad ursprungligen men precis som jag flyttat därifrån och vill träffà just mig de fem dagarna hon är där. 

 

Jag vet ju själv hur knapp tiden är när man är "hemma". Det är familj och vänner som skall planeras in i ett mycket tight schema som skall klaffa allas dagliga rutiner och scheman. Kort och enkelt: Mission impossible. 

 

Blev otroligt glad. Hade varit perfekt om jag kunde för sambon skall bort hela helgen och då skulle jag slippa tomrummet av det vakuum han lämnar efter sig. Blir nog jättesvårt för mig att ta ledigt något mer från jobbet. Gjorde inte direkt snyggaste intrycket på min nya chef med en bröstförstoring det första som hände så jag får nog hålla ut lite. Vi skall diskutera min anställning redan i december. Förlängas eller sparkas.

 

Jag har gjort ett utmärkt jobb, arbetar för två eller tre men jag tenderar till att vara en person män med motherissues har svårt att ha som anställd. Jag tycker saker lite för ofta, hörs lite för mycket och är lite för mycket för deras smak. Farlig kombination men min framåtanda, självkänsla och orädsla för personer "högre rankade" än mig. Jag vet att jag en dag om inte allt för lång tid kommer vara i deras position och ser ingen anledning till varför andra medarbetare skulle ha annat värde. Anyhow.

 

Nu sitter jag med min kopp the i soffan och väntar på att desperate housewives laddas hem samtidigt som dammsugaren gör fint under fötterna på mig. Tänkte njuta fullt ut av den här sista sjukskrivna dagen. ☺️

 

Hoppas ni får en trevlig dag,