Minotjugo

Va! Är det redan klart? Sken jag upp och sa sådär någon minut eller två efter operationen. Var är min älskade sambo någonstans? Var min andra tanke.

 

Tråkigt nog fick ingen ha sin respektive med sig in utan de fick ett samtal att vi vaknat och invänta att vi blir redo att åka hem.

 

Jag saknade honom mer än någonsin då. Ville bara tillbaka till hans trygga armar. 

 

Som tur var hade Gerlee den mest underbara personal jag kunnat tänka mig! De tog väldigt väl hand om mig. Förutom det självklara som att ge med medicin och höra hur jag mår så laddade hon min telefon, klappade mig på huvudet, hjälpte mig skriva ett sms till min pojkvän m.m. Det var minst sagt "det lilla extra".